JORDENS SALT
Om den halte mister sin hälta
då är det gott och väl,
men om saltet mister sin sälta
då finns det goda skäl
att ögna i tidtabellen
och ändra sin levnads spår.
För vi lever så nära kvällen
i världen vi kallar vår.
Det är så lätt att dröja,
att fastna och stanna kvar.
Vi bär gärna samma tröja
vi burit i alla dar.
För oss är den verkligheten,
som reporna i vårt golv.
– Men upphängd mot kökstapeten
närmar sig klockan tolv.
Och om tåget lämnar stationen
utan att du finns med,
så väntar dig stagnationen
i uniforma led.
Då blir du fast i dalen
med skyhöga berg omkring
och hör bara tågsignalen
förtona till ingenting.
Du står där i verkligheten
kvar som en trogen träl,
och borta är möjligheten
att hjälpa din egen själ.
Du skulle ha lyft som svalan
och ej blivit låst och still
och funnit den ton i skalan
som stämmer med det du vill.
Ja om saltet mister sin sälta,
då blir det att tälja slev
och sitta på bak och älta
om allting som aldrig blev…
Du skylde på alla kraven
- på tröskeln till nya land -
och upptäckte aldrig staven
som grönskade i din hand.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar