LÄNGTAN

 

LÄNGTAN 

Jag glömde mig själv - och det var bara min Längtan som talade.
Och när min Längtan talade förblev jag stum.

Aldrig hade jag hört sådana ord,
aldrig hade mitt öra förnummit sådan sång.

När min längtan talade stillnade vinden i träden,
lade sig vattnen till vila;
denna Längtans röst fick allt att lystra,
ty alla som hörde den hade del i samma längtan.
Denna Längtans röst förenade det som var åtskilt.
För en stund fanns inte hatet i människans öga,
gadden i hennes mun eller kniven i hennes hand.

Jag lyssnade förstummad till min Längtans röst.

Den visste så väl vad jag ville, dess bärighet var så stark 
att den trängde genom kroppar och murar.

Och då förstod jag, att så länge vi binder och förkväver vår
allra innersta Längtan är vi osanna mot oss själva och världen.

Det finns en styrka, en oerhörd kraft hos den människa
som tar sin Längtan på allvar,
som vågar spänna sin Längtan framför livsvagnen.

Den hästen kan vägen. Den hästen hittar hem.

Stefan Demert