TORNUGGLAN
Nu har den lämnat vårt land.
Den sista tornugglan.
Det ligger kvar några dun.
Det blåser några dun
över söderslätten.
Men var skulle en tornuggla
bo i ett land utan torn.
Inte bland gatstenarna.
Inte i sparvsnåren.
Därifrån finns ingen överblick
över mer än smulorna på marken.
Över mer än mull och rötter
och gamla fotavtryck.
Eftersom få visste att den fanns
är den inte saknad.
Därför inte sörjd.
Inte sörjer gräset
en stjärnas död.
Men vinden.
Vinden sörjer
varje bortvänd vinge.
Varje okläckt ägg.
Och blåser ordet saknad
in bland loft
och gråa bjälkar.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar