VÅR!

VÅR!

När örats istapp glidit ner på halsen
och ingen frost i näsan återstår.

När ögonlocken kryper upp från kinden
och skägget trasslar som ett törnesnår.

När finkar rycker trådar ur kavajen och bygger boningar uti ditt hår.

När ölet har en smak av tussilago och lärkan lufsar lömsk i dina spår

- då är det vår!

Nu kliar varje gammal vaccinering
och skorpor täcker dina hjärtesår.
Se, rynkan bleknar mellan ögonbrynen,
på tungan smälter det en frusen tår.
Nu gjutes olja i maskineriet,
och säven stiger ifrån häl och tår.

Du tittar ut ifrån din gamla igloo
och undrar vad det är som försiggår
jo, det är vår.

Du slår en lustig volt i geggamojan
och hoppar härstvärs som ett nyklippt får.

Du kastar luvan i den strida Strömmen
och långkalsongen du av benet flår.

Du skrattar högt när du får se en sippa
och brummar hest när du får se ett lår.
Din värsta ovän kysser du på pannan,
och du är nästan lycklig där du går

- att det är vår.