VEM AV OSS ÄR DÖD?
Varje gång jag hör honom stampa av sig snön i farstun
blir jag påmind om att han har varit död i över tjugo år.
Vad ska man tänka om sånt?
Och om det plötsliga lätta luftdraget som
stryker förbi.
Vem av oss är död?
Och vem har släppt tiden lös ute på gården?
Den rusar kring som en hund utan skugga.
Vem hörde jag ställa in redskapen,
tvätta sig och gå till sängs klockan tjugotre?
Allt det gamla spolas tillbaka
och spelas upp på nytt. Gång på gång.
Och varje morgon drömmer jag att jag vaknar.
Och då är klockan 05.30.
Men så länge har jag ju aldrig sovit.
Det kanske är jag som besöker den gård,
där han ännu lever.
Min man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar