AKTA ER!

AKTA ER!

 

Akta er!

Man vill kastrera oss!

Göra oss tama och ofruktsamma.
Snöpa vår rätt att vara annorlunda,
att säga emot, att ifrågasätta;

det snickras fållor, byggs hinder, gjutes bunkrar; 

i högkvarter smides planer hur vi ska hållas nere, 

hur man effektivast ska kunna begränsa vår rörelseförmåga.

I svarta ännu icke ruvade ägg

sover nya lagar, nät och kravallstängsel.

Akta er för den gryende, försåtliga, 

leende, välmenande diktaturen. 

Dess leende är en kroksabel. Dold i kappan på varje parti.

Beskyddande läggs en stark, varm arm runt dina axlar;
man vill få dig att tro att du inte vet ditt eget bästa.

Men handflatan är iskall.

Tro inte dem som säger att vi lever i ett välfärdsland,
ett folkhem, en oas i världen, och att man vill dig väl.
Mynten behöver bara förlora sitt värde
för att vargen i människan ska framträda.

Tro inte att demokratin är genomförd.

Tro inte broschyrerna som pressas genom din dörr.
Tro inte att det finns golv i dessa luftslott.

Akta er. Var vaksamma.

Tro inte dem som hävdar att en del människor saknar värde;
lyft en näve sand, kasta den mot skyn och prisa varje korn som faller.

Hjälp inte dem som vill tukta träden, ansa buskagen,
slå ängen och snagga gräsmattorna.
Lyssna inte på dem som förbannar tistlarna, möglet, rötan, rosten
 - deras tungor är ålar, deras meningar är taggtråd.

Tacka din skapare för häxorna, kättarna, mystikerna, gnostikerna,
kufarna, clownerna, gisslarna, de utstötta, tiggarna, de i tunnorna letande,
de i portarna ropande, charlatanerna, schamanerna, fantasterna,
de ur hjärtat ösande, vägvisarna, de piskade, profeterna,
de saktmodiga, de enfaldiga, 

det friska vatten
utan vilket kvarnhjulet 

stode stilla.

Stefan Demert