DANSAREN

DANSAREN

Född ur spiralen

är jag spiralens danare

så som jag en gång dansade i skymningen
så dansar jag nu i gryningen

och så som jag nu dansar i gryningen
ska ni åter en gång i skymningen

få se mig dansa

mina fötter har ingen annan längtan än dansen
jag svänger min mörka fot snurrande på den ljusa
jag höjer min vita fot roterande på den svarta

Jag dansar till min egen sång
jag växer ur min egen trumma
och allt sugs in i dansen och slungas ut igen

jag klär det stora trädet med snurra efter snurra

jag är cyklonen i det minsta

och tromben i det omätbara rummet

jag dansar vattnet jorden luften elden skuggan ljuset
jag dansar avskedet och mötet
jag är i dansens mitt, i piruetten

jag är i cirkeln ringen utanför
jag fattar allas händer och för dem in i dansen
och utanför min krets finns ingen

och allt är dans, oändlig dans
och allting följer dansens lag

de delar av mig själv som fruktar dansen
får långsamt lära sig att älska den

och glömma bort sin rädsla
att förlora sig själv, sitt skal sitt värn

och endast bli i rörelse med allt
jag är den dansande magneten

och fågelflocken dansande kring trädet

se bonden dansar på sin äng

och ängen dansar runt sin bonde
så dansa med mig i de tusen

sinom tusen slöjornas förföriska balett
där slöja efter slöja svävar bort

i den stora demaskeringen inför dig själv

och den som dig har skapat och frukta inte fallet

när golvet störtar samman under foten

jag dansar utan golv men har en gren åt alla

låt oss i dansen sammansmälta mitt i virveln

låt oss tillsammans enade i virveln
skapa dansen

Stefan Demert