DEN SOM GER BLOMMORNA VATTEN

DEN SOM GER BLOMMORNA VATTEN 

Den som ger blommorna vatten,
som någon glömt, obetänkt,
och smeker den okända katten

och plockar upp skräp från rabatten
som någon annan har slängt

som fjärran ifrån retoriken
och omvärldens buller och dån

går fram som en viskning bland skriken
och matar en andkull i viken

och talar med vattnet i ån

som hjälper den fallne på marken

– som inte höll räkning på glas,
som kramar ett träd hårt om barken
och talar med alla i parken,
oavsett ålder och ras

som inte kan se någon fara
och därför ej ens äger mod,
som slutat att samla och spara

glömt hur det är man ”ska vara”,

– den människan kallar jag god.

Stefan Demert