DEN NEDSÖVDES SÅNG

DEN NEDSÖVDES SÅNG

Man talade till oss om välfärd, om standard och livskvalitet.
Vi frälstes av löften och termer och föll i vår aningslöshet.
Man visade oss på dom rika och viskade: Det kan bli du!

Vi svalde den maskdolda kroken, och just där, där sitter vi nu.

Där slingrar vi fram våra dagar, ty hullingen håller oss fast.
Vi dansar i änden på linan i böjliga bukter och kast.

Ty vi har ett avtal med staten att staten ska ge garanti
att trygghet och välgång och lycka ständigt och jämt står oss bi.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,

sa Julius Caesar enligt gamle Shakespeare,
och här och nu den raden återblänker.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,
som lever nöjda och som inte klagar,
som inte frågar och som sällan tänker.

Man säljer en lögn till oss alla, och vi håller lögnen vid liv. 

Med skygglappar går vi och håller vår handelsbalans på en kniv.
Ty granarna gulnar vid vägen, och brunnarnas vatten är rött,
och blytunga moln över jorden förföljer allt levande kött.

Befolkningen sövs med materia, med bidrag och lönepåslag.

Av Folkhemmet blev en container - där sitter vi fast du och jag.
Vi drunknar i allt vi har skapat. Idéerna lyfte och for.

Och Jorden har skärsår och bölder efter folket som Jorden bebor.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,

sa Julius Caesar enligt gamle Shakespeare,
och här och nu den raden återblänker.

Men det bor en Brutus i oss allihopa,
som genomskådat kejsarens motiv,

som ser förödelsen i maktens fotspår
och ser respektlösheten inför liv

– och under manteln döljer han en kniv!

Stefan Demert