STANNFÅGEL

 

STANNFÅGEL

 Det gäller att utnyttja dagen och ljuset 
och fylla sin mage så mycket det går.
Det sprätter av frön omkring småfågelhuset 
så länge som dagen och ljuset består. 

Sen blir det att sitta i mörker och dvala
och spara på krafter och invänta ljus

och drömma, kanhända, att man är en svala
som just bygger bo i ett solbelyst hus.

 

I avlägsen tid togs beslutet att stanna,
att mörker och ovädersdar vänta ut.

När isvinden biter i vinge och panna
så kan man förbanna ett sådant beslut.

 

För tänk att få resa till solvarma byar.

Nog skulle en etta i Kairo gå an!

Eller att lyfta mot Kenyas skyar
och picka bland zebror på någon savann!

 

Men stannfåglar är vi. Vi sitter i gloppet.

Det pulsar mot nyår och snön ligger vit.

Vi kurar i mörkret och lever på hoppet
att gubben med fröna ska orka sig hit.

 

0ch gubben med fröna, som väntar på ljuset,
har inget till övers för kyla och snö.

Hans vinteruppdrag heter: småfågelhuset

– att lyfta upp taket och hälla i frö.

 

Sen sitter han där på en gren bland dom andra,
bland blåmesar, talgoxar, talltitegäng,
och längtar till dagen då han ska få vandra
på nytt i en blommande försommaräng.

Stefan Demert