En gång satt jag i mörkret i trädgården
och lyssnade på nattfjärilarna.
Det gällde att andas mycket tyst
för att höra dem.
för att höra dem.
Allra bäst gick det
om man höll andan helt.
om man höll andan helt.
Men inte ens då var det lätt.
Man kunde missta sig:
var det ljudet av nattfjärilens vingar
eller klöverblad som slöt sig för natten.
Man kunde missta sig:
var det ljudet av nattfjärilens vingar
eller klöverblad som slöt sig för natten.
Än i dag vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar