ÄNDÅ

ÄNDÅ

Det visade sig
allt tommare.

Inte ens halva helheten
uppenbarade sig.

Det gemensamma ansiktet
var bara en lång näsa.

Munnen var inte ens uppsprättad.

Fingrarna saknade hand.

Fötterna var fastväxta i åkern.

Ögon letade
i varsin skog.

Klippväggen kastade inte
tillbaka ropen.

Ändå talade en del
om att de upplevde
”världen”.