UR ÄMBAR I ÄMBAR

UR ÄMBAR I ÄMBAR

Båten ligger i Mariehamn.

Hänger över relingen och ser ner i vattnet.

Solblänk i skärvor. Glitterbländning.

Ögonstickande reflexer.

Så särades allt en gång:

det Stora Ljuset lät sig sprängas                                         

för att finfördelas i oräkneliga skärvor                              

till Solsplitter.                                                                          

Vi gav oss ut i världen

för att finna vägen tillbaka.

Ämbarets uttömda vatten rinner mot ämbaret.

Det är samma vatten. Men ändå inte.

Det är berikat, det har tagit smak av världen. Det har vidgats och söker ett större ämbar.

Såsom ljuset också söker

en större boning att växa i.

För att få plats

att åter söndersprängas.