DRÖMSPEL
Framåt är dörrarna slutna.
Vi vet inte vad som ska ske.
Nu söker vi upp det förflutna,
det är lättare för oss att se.
Vi klär oss i riddarkostymer,
i hjälmar och vikingalärft,
i vadmal och väldiga plymer
och hyllar historien vi ärvt.
Så - mitt i den ljuvaste friden,
då lövklädd står hassel och björk,
så vandrar vi
bakåt till tiden
som allmänt betraktas som mörk.
Då tankar var skumma och krumma.
Man trodde på oknytt och skrock,
och folk som var udda och dumma
blev satta i stegel och stock.
I kolsvarta medeltidsmässor
stod kamp mellan Satan och Gud,
och munkar med rakade hjässor
skar kors i bespottades hud.
I tidens oändliga åker
vi frilägger skallar och ben.
För länge sen svunna epoker
förhäxar oss än med sitt sken.
Om straff hördes mänskor berätta,
om synder och Guds hårda lag.
Men andra
betvivlade detta
det var likadant som idag.
Och mellan en man och en kvinna
fanns närhet och avstånd som här.
Förvånade skulle vi finna
– det var likadant som
det är – ungefär.
Vad rörde sig i deras hjärnor
när natthimlen tänt sina bloss?
Kanhända de sjöng under stjärnor
och utförde drömspel om oss.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar