EN FIN DAG
I gryningen,
när alla andra sover,
vaknar jag
och stiger försiktigt upp.
Försöker att inte frasa
med sängkläderna.
Försöker barfota undvika
de alltid knarrande golvtiljorna.
Försöker öppna
ytterdörren
utan att låset smäller.
Mänskorna andas lugnt
omkring mig.
Endast hunden följer mina
förehavanden
med växande iver.
Så smyger jag ut,
och hunden slinker med.
Den milda kylan i det
daggiga gräset
vidarebefordras från fotsulorna
och uppåt, jag ryser lite
när jag kissar vid knuten.
Hunden letar sina
luktställen.
Fårflocken på fältet
nedanför slutar beta
och glor på mig: Där är en sån igen!
Var på er vakt! -
Jag behöver bara klia mig
i skallen
för att fåren ska ta det
som ett ont tecken
och störta bort.
Två tranor passerar över
med vinande vingslag,
och ett gäng småsnackande korpar återvänder hem
efter midnattsmässan.
De försvinner bland
granarna.
Hunden ser på mig: "Ska
vi upp i skogen - ?"
men jag svarar: "Inte
nu. Senare. Jag vill bara
smaka på dagen, ta en tugga och gå in i igen.”
Hunden slinker med mjukt
mot benet.
Senare ska det bli
morgonkaffe på verandatrappan
– med nattdräkter,
uppkavlade byxben
och morgonspretande hårkalufser.
Det ser ut att bli en fin
dag.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar