TALAREN

 TALAREN

Han talade till församlingen.
Han lade fram sin kunskap
till beskådande, sin uppfattning
av världen.

De var alla där: elefanterna, girafferna, getterna,
fjärilarna, skallerormarna, kackerlackorna,
sothönsen, geckoödlorna - ja, ingen saknades.

Svetten bröt fram i hans panna
när han märkte att han inte nådde fram; 
de skruvade på sig
och såg på varandra.
Några gjorde ansatser att gå.
Han höjde rösten, bytte tema…!
– men fler och fler gick.

Vad gjorde han för fel?
Varför ville de inte veta
det som för honom var självklart?

Nu gick elefanterna! Herregud!
Elefanterna gick!

Och då började naturligtvis alla gå.

Han tystnade
och såg och hörde
hur djuren försvann bort
i savannens torra gräs.

Kvar blev bara
en hyena
och en liten lövgroda.

Detta var alltså hans församling.
Inte särskilt upplyftande.

Han tvekade om han skulle fortsätta.
Då hörde han hyenan säga: "Berätta mera”
och lövgrodan: "Ja, mera”.

Och medan timmarna gick,
skymningen kom
och månen steg över djungeln
berättade han och berättade han
och berättade han
för två par lysande ögon.

Och mellan honom, hyenan
och den lilla lövgrodan
spann månen
trådar av silke.

Stefan Demert