TECKEN I GLÖD

 

TECKEN I GLÖD

 

Vinden blåste från alla håll.

Hästarna hade trängt sig samman
och stod stilla i snöyran.

Drivorna växte, blåstes sönder
och växte igen.

Detta höll på i elva dygn.

Medicinmannen
såg länge in i glöden.

Med en benbit från en björn
vidrörde han den lätt.

Den flämtade av draget genom duken.

När han lyfte sitt huvud
visste vi att han sett.

Och vi visste
vad hans tystnad betydde.

Han drog sig undan med de äldste.

Månen gick ur moln.

Snöstormen stillnade.

Den natten anordnades en stor fest.

Vi förstod alla
att slutet var nära.

Stefan Demert