DEN LEVANDE MYTEN

DEN LEVANDE MYTEN

Man talar om det sjunkna Atlantis.
En sagovärld i djupen. En myt.

Men tiden för Atlantidernas fall
var hård och verklig; det var
en eras sammanbrott, en omdaning.

Förr tände man varnande eldar
på klipporna längs kusten
när fienden nalkades sjövägen.

I dag avslöjar radarn fientligt flyg och flotta.

Men hur gör vi
när fienden nalkas inifrån.

Vi är plötsligt tillfångatagna
utan att vi kunde tolka radarns utslag
eller såg några eldar på bergen.

Rättegången lär bli en fars:
för några måste ju få skulden!

– och massan tvår som vanligt sina händer.
Domaren kommer insvepande i sin förrädarkappa
följd av bisittande nämndemannaförrädare.

Den förrädiska publiken snyter sig och hostar,
och sneglar och blänger när förrädarna förs in i salen.

Åklagarförrädaren och försvarsförrädaren
plockar med sina falska papper, och utanför
väntar förrädarvittnena på att få komma in
och svära falskt på Bibeln och ljuga salen full.

På domarbordet ligger lagboken.
Den väger sju tusen ton.
Varje sida är ett isflak.
Ute på klipporna
tas de otända eldarna
omhand av nattmörkret.

Atlantis höjer sig ur djupen
som en jättelik spegel.

Stefan Demert