FÅNGEN OCH DEN FRIE
Jag är fånge
i föreställningen om mig själv
och andras föreställningar av mig.
Jag har krympt mitt livsrum,
och jag ser genom cellgluggen
hur mannen på stranden där ute
– han som med uppkavlade byxor
och med skorna i handen - går barfota
i det ljumma strandvattnet.
Ser hur han då och då tar upp en sten
eller ett snäckskal och betraktar dessa.
Han verkar lugn och nyfiken.
Han har inget armbandsur.
Ibland tittar han hit mot fängelset
som om han undrade något.
Jag bävar vid tanken på
att han är jag.
Att det kan vara jag.
Att det nog är jag.
Vad gör jag då här
mellan väggarna?
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar