GUD OCH GUDRUN

 

GUD OCH GUDRUN    

På våren klättrar Gud
uppför trädstammen
med fickorna fulla av löv.

Så lägger han sång i fåglarna.

Men hon gör annat också:
virkar en äng. Kokar en värme.

Snart är gryningsdimman klar
som ska ligga över viken tolfte maj.

Och dopping-ungen måste få
ett ägg att vänta i.

Nu ska också daggkåpornas droppar
förberedas och fördelas.

Alla känner sin uppgift:
Näktergalen kan sin sång.
Blåsippan vet sin blåhet.
Månen mäter grantopparna.
Lommen lodar sjöns djup
och skräddarna prövar
ytans bärighet.

Det är bara
det ständiga problembarnet
människan
som måste med i vårbruket.
Hur fylla hennes händer
med utsädet Hopp, Glädje,

Förtröstan, Tro och Kärlek?

Det är just detta Gud tänker på
när han klättrar uppför stammen.

Samtidigt som hon svänger
sitt osynliga trollspö
över jorden vid husknuten
och ropar:
Krokus Pokus!

Stefan Demert