tisdag 29 september 2020

HEMMA

HEMMA      

Så ofta
har jag varit på väg bort
eller på väg hem.
Men aldrig hemma.

I dag
är jag hemma hos mig själv. 
Och det är utvädrat.
Gardinerna är nya.
Golven är rena.
Dörrar och fönster
står öppna.

Insekter, ljusjuveler,
flyger in och ut.
Vingslag och fågelrop
passerar genom rummen.
Tevattnet kokar.
Brödet är färskt. 

Här och Nu sitter
stilla hand i hand.
Liv och Lust har åter
kroppskontakt.

Honungen på skeden
viskar glänsande: 
det är sött.
Det är söttsöttsött.
Evig frukost råder.
Alla dagars början. 

Äntligen är jag framme
Vid fortsättningen.

Stefan Demert

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar