MOSTER EVA OCH MORBROR RUDOLF
Smålänningen hamnade i
Huddinge.
Rudolf från Ryd
som alltid hade jord och
olja i fingersprickorna.
Verkstadsarbetaren.
Spadvändaren.
Alltid med nån ny
blånagel.
Han som alltid smånynnade
vad han än gjorde
och vars ögon lyste
när han plockade fram pianodragspelet
eller vilt stampande spelade
munspel
så saliven och toner stänkte.
Han som efter sin frus död
kom att äkta sin
hushållerska.
Min moster Eva.
Hon som alltid ville mig
mer än väl.
Jag är säker på att de går
i en trädgård någonstans.
Och påtar.
Han planterar
två popplar vid
entrén
|
och suger på pipan med det
nernötta piphuvudet.
Hamiltons blandning blandar
sig med lättvinden.
Hon sätter potatis och har
mjöl på kinden.
Det är en plåt drömmar i
ugnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar