I DET SVARTA RUMMET

I DET SVARTA RUMMET

Det är ett stort svart rum 

så stort och svart att tanken ryser av svindel.
Det stora svarta till synes oändliga rummet
har vi gett ett namn för att försöka göra det fattbart.

Ordet vi valt är Ondska.

Namnet är Ondska. Ondska. Ondska.

För att göra det som händer förståeligt.

Vi letar till och med efter ondskans gener,

Vi ska i framtiden kunna se vilka som är onda från födelsen
så vi kan vidta åtgärder.
Så har vi listat ut det.

Ondskan är för oss en större gåta än Skapelsen.

En ond människa gör oss mer förundrade än galaxerna och fotosyntesen.

Ändå är det så att om vi själva inte bar på ondska så skulle vi aldrig se den.

Klamrande oss fast vid vårt ord stirrar vi ut i det stora svarta rummet.
Men man måste våga vistas där länge.

Med öppna ögon.

Kanske våga sitta kvar när alla andra har lämnat lokalen.

Sitta kvar när eftertexterna rullar.
Och efter det att de försvunnit.

Då framträder i det stora svarta rummet en liten röd rörlig lysande prick
som från ett lasergevär.

Den röda pricken söker febrilt
efter ditt hjärta.