I TJETJENIEN

I TJETJENIEN

Det var inte fienderna som skrämde mig.

Det var liken efter barn, kvinnor och gamlingar som vi lämnade efter oss.

Rädslan för fienden överträffade aldrig skräcken över det vi själva åstadkommit.

Jag orenade inte på deras möbler inför deras undrande ögon.

Jag pissade inte i rummets hörn.

Men de jag stred tillsammans med gjorde detta.

Därefter utgjorde fiendens krypskyttar inget hot längre.

Jag valde sida och hamnade i ingenmansland.

Där fanns redan många.