IDYLLEN SOM SPRACK

IDYLLEN SOM SPRACK

Så sprack idyllen. Allting kom fram. 

Allt blev en härva av skuld och skam.

Allt det som präglats av radhusfrid
blev nu förvandlat till bitter strid.

Hon hade vänstrat i flera år
och inte lämnat ett enda spår.

Usch han blev bortkörd i lagens bil
när man fått nys om hans barnporrfil.

Den värld som verkat så ren och hel
bestod i stället av lögn och spel.
Och grannar sa kommentarer som:
Det hade vi aldrig trott om dom.

Och deras dotter fick djupa sår
och skar sig illa i arm och lår.

Och hennes brorsa gick snett på tjack
och söp ihjäl sig i en barack.

Familjens minste, en grabb på tre,
begrep ej något som han fick se.
Han blev förvirrad av vad man sa
och mådde inte så särskilt bra.

I honom föddes en uppförsbrant,

där han med Legot vid mattans kant
försökte bygga en liten stad.
Så rädd och liten och låtsasglad.