KAJORNA
De slår sig ner på grenarna.
Inordnar sig i
rangordningen, rättar til vingarna.
När de funnit ro lyfter
plötsligt några och intar nya platser.
Det drar en våg av rörelser
genom nackar och näbbar.
I nästa ögonblick lyfter
alla. Skränande.
Virvlar runt som sotflagor,
yr ur den lövlösa svartspretande
novemberkronan,
Och landar i trädet
intill.
Begynner samma letande med
oron ännu dallrande i flocken.
Som hukar, svärande och
muttrande.
Himlen mörknar. Träden
svartnar.
Flocken sugs in som tusch
i kvistarna.
Stillheten går orörlig
genom kronorna.
Kajorna har funnit sitt träd
för natten.
Norra halvklotet sluter
ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar