Det vackraste lätet är
måsskriet, Kustmåsens skri.
Inte inlandets.
lnte skränet från de måsar
som bråkar i bondens plogfåra.
Nej, kustmåsens.
De ropar om uppbrott, om
ilastning, avsked, avfärd, förväntan, äventyr, nya
stränder.
Den hånar och retas: Kom
med, landkrabbor!
Lämna stolarnas stillhet
om ni törs!
Följ med ut i vinden, era
huttrare!
Sjunger kusternas måsar,
skriar de i luften
med sina sträva strupar,
rinner de som hesa
klockor: Följ!
Tid för avgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar