KÄRLEK OCH SMÄRTA

KÄRLEK OCH SMÄRTA

Att älska allt utan för behåll och värderingar är den kärlek som är vår destination.

Den kräver vår lojalitet för att kunna bli synlig och verksam.

Så länge vi försöker att undvika smärtan kan inte den kärleken frigöras.

Innan vi tagit till oss den stora smärtan, som också är den stora gåtan,
får vi aldrig veta vad livet är och vilka lagar som styr det.

Räds inte denna smärta!
Den att våga älska allt.

Den är öppningen till den kärlek vi alla bär men inte förmår uttrycka.

Du måste kunna gråta med såväl offer som bödel.
Med förföljaren och plågoanden.
Först då kan du börja skönja de mönster som omger oss alla och som vi följer.

Då träder varelser fram ur dimmorna och får tydliga drag.

Och inte i någon av dem – inte i någon enda – kan du undgå att känna igen dig själv!

All världens smärta är din.
Bär den som en gåva.

Den och kärleken är oskiljbara.

Med hjälp av smärtan förstår du kärleken,

och med hjälp av kärleken förmår du bära smärtan.

Detta skänker dig sann glädje.
Inte en som uppstår som tillfälliga gnistor i ett mörker – utan en som skingrar det.

En självlysande. En bärkraftig.

Den brukbara stillhetens tid är född.

Vilken position man än har, hög, mittemellan, låg, vilken rang, status, vilket arbete, vilken bostad, bil, icke bil, vilka aktier, inkomst, besparingar, titlar, utmärkelser, kön, vilka kläder eller klädtrasor, hudfärg, utseende med mera
– så är allt detta totalt oväsentligt.
Det enda som betyder något är hur du är där du är.
Ditt ansvarsområde är du själv och det som omger dig.
Allt och alla du möter. Det är en tillräckligt stor arena.
Ingen kan kräva av dig att nå bortom den.
De val du gör ska inte påverkas av krav endast av din egen vilja.
Var din egen spanare och följ efter den om det känns rätt.