LÄRAREN
Jag hade en lärare som jag
älskade.
Jag följde honom vart han gick.
Jag åt hans ord och drack hans visdom.
Jag följde honom vart han gick.
Jag åt hans ord och drack hans visdom.
En dag var han försvunnen.
Jag blev bestört och sökte
honom överallt.
Jag frågade människor om
honom, beskrev honom och berättade vad han talat om.
Efter en tid började
människor samlas kring mig och ställa frågor om honom.
Jag svarade så gott jag kunde.
Åhörarskaran växte.
En afton hade många
människor samlats på en sluttning vid foten av ett berg.
Den första stjärnan kunde
skönjas.
Man gjorde sig redo att fråga och lyssna.
Man gjorde sig redo att fråga och lyssna.
Medan jag talade fick jag
plötsligt se att min lärare satt mitt i folksamlingen; men det allra mest
märkliga var att han
mycket uppmärksamt lyssnade till det jag sa som om han
aldrig hade hört det förut!
|
När jag efteråt försökte
finna honom var han försvunnen.
Men en man som suttit
intill honom överräckte till mig en gåva min lärare hade lämnat.
Ett moget fikon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar