TILLSAMMANS

TILLSAMMANS

Under sömnen flätas våra drömmar samman.

Mina personer och varelser

befinner sig plötsligt i fel film.

Dina går vilse i mina korridorer.

På morgonen åtskiljer vi våra får

och försöker i deras vänliga mungipor se på vilken av alla ängar

de möttes och betade intill varandra.                               

Vi håller varandra i hand

när vi går den lilla skogsvägen.

Som rädda för att tappa bort oss -

eller glada över att dela de hemligheter

som alla par i världen redan delat.

Vi söker bekräftelse och närhet 

i tid och rum.

Som de biologiska människor vi är.

Osynliga delar av oss är redan tillsammans                     

där tid och rum aldrig existerat.

Men här på skogsstigen

– bärkraftig av pressade fjolårslöv – måste hud få möta hud.

Fingerflätning. Små strykningar.
Lågmält samspråk med starka ord.

Dagliga avsked.
Vi ses!

Illusion av tid som förflyter.
Återseenden.
Hej!

Dygn i rörelse.
Flodresenärer.

Tills någon vinkar oss in
i alarnas skugga.

Och ber en av oss
lämna tillbaka paddeln.