OFFERSTENEN

OFFERSTENEN

Den här offerstenen har många suttit vid under seklens gång.

Den har sett och hört mycket.

Här satt de och såg ut över vattnet,
över låglandet och fjällen.

De bönföll om sol, regn, vind, värme, föda, fruktsamhet. 

Hjälp att leva.

De lade händerna

som på en svällande buk
och bad om förlossning.

Men stenen rörde sig inte.
Svarade aldrig.

Då hade den brutit sin egen
kraft och läkedom.

När människan är borta
och ripan och lämmeln

delat landskapet mellan sig

ska stenen återge rösterna.
Inte ett ord ska saknas.
Inte en tanke bakom orden.

Flocken av sångsvanar

ska om våren landa på träsket,
ropande ut sin ankomst.

Om så bara för stenen
och vildrenen som betar

bland dvärgbjörken
och svävande korpen
som lyhörd i höjden
samlar in berättelserna.