POETEN ÄR DÖD
Det var väl det jag trodde,
väste Kråka.
Att det skulle gå
åt helvete för honom.
Han tänkte för mycket
och åt för lite.
Kråka borrade djupare
med näbben i kadavret.
Han höll för hårt i pennan
helt enkelt, sa han
och hötte med näbben mot
himlen.
Hackade som i vrede i
döde.
Blodig upp till ögonbrynen.
Hackade
som i förtvivlan.
Som om det gick att väcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar