ORD

ORD

Vadar

i skärvor av ord,

satsdelar

teckensplitter.

Språket har ingen

hållfasthetslära.

Ju trasigare

desto naknare.

Pulveriserat

förvandlat till sand

tar det sig in 

i hudveck och ögonspringor

tills det bara skaver

som en för trång ränsel.

Tills inget meddelande finns.

I begynnelsen var Ordet

och före Ordet köttet,

en rund öppen mun

formad som ett O.

Och längre in i mörkret

de ständigt söndermalande tänderna.

Glesa som stjärnor.