PÅ LÅG HÖJD

PÅ LÅG HÖJD

Stjärnor dolda

bakom strån och vippor

solen skymd av odonbladen

månen spetsad på ett barr

sten under buken

lera mellan fingertopp och nagel.

En resa under svartblå björnbär och rosapinglande linneor

granens rötter som ett berglandskap

djungeln av lavar mattorna av mjuka mossor döljande rännilarnas

och de små förgreningarnas landskap

det alltid trampade och oupptäckta.

Och under resan hopplöst förälskad

i godsägarens yngsta dotter
den skändade oskulden

med den jord- och blodfläckade kjolen.

Dömd att till snaran och henne därnere ropa:

− Fall mig om halsen!

Och vissheten i den sista sekunden

om att detta svindlande skådespel
dock utspelade sig
på låg höjd.