RÅDJUR

RÅDJUR

En morgon

när jag satt vid trädet

kom plötsligt fyra rådjur gående på stigen.

En bock och tre hindar.

Jag slutade andas.

En av hindarna ställde sig några meter ifrån

och tittade på mig.

Våra ögon möttes utan att mötas.

Förvåningen var ömsesidig.
Rådjuret vid strandkanten

drog min blick till sig; den uppsvällda buken,

där håret försvunnit, ropade ner mig

från vägen ovanför.

Fötterna pekade ut mot sjön, huvudet
var fastkilat bland strandens stenar.
Vågorna slog aprilkalla över kroppen,
som långsamt höll på att lösas upp.

Den kvarlevande raggen
böljade som sjögräs.

Ögonen såg jag aldrig.

Så mötte jag två hindar

- en levande och en död –

och bådas ögon var dolda av stenar.

En mur, mitt eget byggnadsverk.