SMÅ GRODORNA

SMÅ GRODORNA

Små grodorna små grodorna 

och ännu mindre grodorna
fyller hela gångstigen
framåt och åt sidorna

med sina småhopp och lillskuttförflyttningar!

Det gäller att sätta fötterna rätt,

någon massmördare vill man ju inte bli

- och hamna i grodornas rättssal.
”Var det du som trampade ihjäl
Plutt, Skutt och Fnutt?"

(den gamla gråhjässade domarpaddan glor på mig
med ögon som skådat de flesta träsk)

"Herr domare, jag försäkrar:

mina sulor är obesudlade.

Tvärtom brukar jag lyfta in dina undersåtar
i gräset när de halkat för långt ut

på torrstigen.

Kanhända ingriper jag i deras öde.

Jag vet inte om de tackar eller förbannar mig?"

Domaren glor misstroget och låter tungan spela. 

Jag känner mig som en skalbagge.

"Och förresten” fortsätter jag bevekande,
"så begriper jag inte varför ni är

'lustiga att se' för att ni saknar

'öron och svansar'. Skulle ni ha det,
skulle ni ju verkligen se konstiga ut.
Då skulle ni ju likna oss.”

Nej, i en sån situation vill jag inte hamna.
Därför fortsätter jag att sätta ner mina fötter försiktigt

under den stora grodvandringen.