SÄD

SÄD

På svirrande vingar

hängde lärkorna över fälten.

De lät som glada marknadsutropare: "Kom och se våren!
I som här utträden - låten sorgen fara! Passa på!"

Man fick skugga med handen för ögonen

för att kunna se dem hänga däruppe i solbländningen.

Fjolårsgräset vispade i vinden

och nattisen i småpölarna verkade nästan patetisk
innan sol och luft utplånade den

på mindre än en timme.

Jorden vred sig runt

med de underbara arterna på sin rygg.
Brun mylla ångade i värmen,

och en änglaflock måsar

skränade och fladdrade kring traktorn.
Deras skrin dränkte motorljudet.

Under allt oväsen

började maskarna förbereda jordbruksarbetet.
Utan applåder och inropningar.

Våra ödmjuka tjänare. Fågelmat och abborrbete.

När lärkorna slutat ropa sjunger maskarna

genom den säd de hjälpt till att lyfta ur mullen.

Varje strå en orgelpipa

med axet som den klara tonen. Marken är mättad av tyst sång.