UNDERLIGA DJUR

UNDERLIGA DJUR
På den grekiska ön Kalymnos

hörde jag inte ett enda måsskri.

Men på min bakgård i Hökarängen

har måsarna skräniga möten.

Att lämna haven för bakgårdar.

Kan måsar bli bekväma?

Eller är det som allt annat nuförtiden

bara en trend.

UNDERLIGHETER

UNDERLIGHETER

Underligheter

Se! ropar människan: Mystik!

En sån mystisk händelse.

Så oförklarlig.

Bäst att återvända till det kända:

snabbköpsvagnen, hungersnöden,

månens framsida, den fyrkantiga mjölken,

bensinpriset, Dagens eko och kungafamiljen.

Bäst att tala med dem

som svarar det man vill.

Bäst att titta bort

och inte låtsas om.

Man får akta sig noga

så man inte börjar grubbla.

Det finns så mycket konstigt så.

Det ska man inte forska i.
Det ska man låta vara.

Man vet aldrig vad som kan hända.

Mormors kusin Allan

var ju en sån där.

Hade en massa underligheter för sig.
Inte att han var elak,

men han sa att han såg en massa saker.

Och hörde.

Sånt är inte bra, det förstår man ju,
att man ser och hör sånt

som inte finns.

Men så var det aldrig nån i släkten
som ville hälsa på honom heller.

Man ser det man ser,
och man hör det man hör,
det har jag alltid sagt.
Det räcker med det.

Det ska inte vara nåt annat.

Och det säger dom i TV också,
alla dom som vet.

Och om man inte tror på alla dom som vet,
vilka ska man då tro på?

Inte tossingar i alla fall. Som Allan.

Men så dog han på Beckomberga också.

UPPHITTAT

UPPHITTAT

Upphittat:

en skälvning en darrning

längst in i mörkret

i lagerutrymmet

hopkrupet huttrande

som en rakad katt

bortglömd övergiven

men närvarande.

Den skyggade inte

för ljusstrålen                                                              

tvärtom närmade den sig

med stora ögon

som en mor sitt barn

som om jag                                                                              

vore den återfunne.

UR DOLDA KODER

UR DOLDA KODER

Frostigt taktegel

och två duvor på grannens nock.

Stor uppvaktning pågår.

Ur djupet av deras dolda koder

stiger ropet inom dem:

Gör fler duvor!

UR ÄMBAR I ÄMBAR

UR ÄMBAR I ÄMBAR

Båten ligger i Mariehamn.

Hänger över relingen och ser ner i vattnet.

Solblänk i skärvor. Glitterbländning.

Ögonstickande reflexer.

Så särades allt en gång:

det Stora Ljuset lät sig sprängas                                         

för att finfördelas i oräkneliga skärvor                              

till Solsplitter.                                                                          

Vi gav oss ut i världen

för att finna vägen tillbaka.

Ämbarets uttömda vatten rinner mot ämbaret.

Det är samma vatten. Men ändå inte.

Det är berikat, det har tagit smak av världen. Det har vidgats och söker ett större ämbar.

Såsom ljuset också söker

en större boning att växa i.

För att få plats

att åter söndersprängas.                                                       

URMODE

URMODE

Trollsländan

har haft samma kostym

i trehundramillioner år.

Igelkotten lufsar över vägen

i sin gamla sticktröja.

Ollonborren knäpper sin blanka överrock.

Grodan glor utan kontaktlinser.

Tärnans keps sitter där den ska.

Och kråkan har sin slitna trenchcoat,

humlan sin gamla päls,

svanen sin brudklänning.

Och trots att trendputtarna och partypralinerna

hävdar att polyesteracrylsommaren

i år blir lila och turkos –

är gräset som vanligt gräsgrönt

himmelen blåblå

och molnen 100% bomull.

UTAN SKARVAR

UTAN SKARVAR

Puzzlets längtan efter helhet.

Inte vara bitar i kartongen.

Inte itusågat.

Odelbart.

Och när det är färdiglagt:
att känna hur skarvarna mellan bitarna upplöses.

Bilden blir fullt synlig.

För att långsamt tona bort.

UTIFALL ATT

UTIFALL ATT

En hundägare i Härnösand.

Morgon rastning.

Tjugo meter bakom schäfern

t

 
med kopplet i ena handen och mobiltelefonen i den andra.

Ifall larmet skulle gå

om att allt gått åt helvete eller att nyckeln till Paradiset införskaffats.

Eller kanske bara

att frun har kaffet klart.

UTREDNINGEN

UTREDNINGEN

En människa ser ett ljusfenomen av det extraordinära slaget

och frågar den statsanställde fenomenexperten:

”Vad såg jag?”

”Fallet är under utredning”, svarar då experten.

"FOA har läget under kontroll.”

Hur kan man utreda något som inte längre syns och som man inte vet

var man ska söka?

Hur många fenomen har på detta sätt avfärdats

på grund av att en undersökning helt logiskt aldrig kunnat göras?

Upphör fenomenet att existera bara för den sakens skull?

- för att det inte går att undersöka när det är borta?

Gårdagens himmel är också borta.

Då såg jag och fem andra personer
ett moln som på pricken liknade Jan Långben.

Vi ansåg alla att det liknade Jan Långben.

Men vi kan inte bevisa det.

Och ingen hade kamera med.

Förresten bevisar ju en bild inget heller:

det är ju så lätt att lägga lite bomull
så att det liknar Jan Långben
och sen plåta av.
Dessutom liknade det inte Jan Långben särskilt länge; 

utseendet ändrades ganska snabbt till en älg och en spade.
Men glöm alltihop.

Strunta i utredningen.

För att bevara lugnet säger vi

att vi aldrig såg Jan Långben.

UTVALDA

UTVALDA

När delfinerna dyker upp

om styrbord av den stora passagerarbåten

och börjar följa den

känner vi oss utvalda, ja, invigda,

utan att veta i vad.

Båten får nästan slagsida.

Alla vill se. Många fotograferar.

Vi börjar viska till varann som för att inte störa.

Som för att inte bryta ett förtroende.

Och som om vi betraktar

ett uttryck för frihet vi

inte ens är i närheten av.

Tomheten när de försvunnit känns uppfylld av något

vi inte har något namn för

och som inte går att ersätta

med hjälp av det alfabet

vi anser oss behärska.

Varje gång vi hamnar bortom språket
är vi i den omedelbara närheten av
en total samklang

med allt som existerar.

Det är den som överlever när alla bilder bleknat och havets vågor stillnat.
Samklang.

UTVECKLING

UTVECKLING

Vad angår väl reservaten

- vars gränser ju en gång satts
- den kanadensiska staten

när den vill ha mera plats.

Mohawkerna gav sig för övermakten.

Det finns gränser för vad man tål.

Och vad sätter man upp emot stål?

Allt heligt måste ge vika,

när trakten får nytt ändamål.

Det var länge sen de blev fråntagna makten.
Nu stod de i vägen för utvecklingstakten,
vars krav i den allmänna utbyggnadsjakten
var en bana med arton hål.