DET NÖDVÄNDIGA ÄKTENSKAPET

DET NÖDVÄNDIGA ÄKTENSKAPET

 (eller Tekonomipedagosik-jojken) 

"Om inte kunskap och Vishet går hand i hand,
  är kunskapen ett fördärv." 

Om inte dom som kan svar
förstår att dom har ansvar
så blir det bara knäppvett
och allting barkar käpprätt
åt kalhygget till sist 

Om kunskap söker vinning

och inte har besinning

att bromsa innan branten

men blir lakej åt slanten 

– blir kunskapen en brist 

Logik får inte gränsla
och trycka ner en känsla
Och känslan själv får aldrig rusa i panik
och tappa all kontakt med sin logik
Dom måste ge varandra assistans
Först då blir det balans

Om Fruktan ska styra de dagar vi har
blir bunkrar och murar vår avkommas lott
Men om kunskap och VISHET kan vandra i par
får barnen ta över ett arv som är gott
där allt kommer alla till del
och Jorden är helig och hel

Stefan Demert

DET SKA VI FIRA

DET SKA VI FIRA

Den femtonde i tolfte. 

Min födelsedag
inslagen i decembers gråpapper.

Först - den herrelösa hunden
vid T-banan i Hallunda

som nosade på de blöta fimparna
drack ur smältpölen

undvek ett vitklätt barn
ignorerade mina ord.

Den verkade målmedveten och optimistisk.

Det sista jag såg av den
var när den försökte ta sig uppför
den nedåtgående rulltrappan.

Sen bjöd jag mig på; en klippning,

biofilmen “My Darling Clementine”,

vegetariskt julbord,

glögg med branschen,

träff med vänner.

På en leksaksavdelning köpte jag en panda

en rätt liten, bara lagom för en 41 - åring.

Det sista jag såg
innan jag somnade

var hunden i rulltrappan.

I vild karriär i motlutet.

Stefan Demert

DET SOM ÅTERSTÅR

DET SOM ÅTERSTÅR

Ögonen
är för länge sedan uthackade och uppätna.

Hjärnan

är beslagtagen, sönderdelad och svald.

Dess slagg kryper längs tarmen.

Nu
kivas kråkorna om hjärtat.

Drar åt var sitt håll.

Och tro mig:

Hjärtat
går samma öde till mötes som resten.

Ty sådan är kråkornas lag.

Endast skinnet sparas

– skalpen vid bältet.
Våldets smycke.

Stefan Demert

DET STÅR ETT HUS OCH FRYSER

DET STÅR ETT HUS OCH FRYSER

Det står ett hus och fryser
allt i den mörka natt.
Och ingen lampa lyser.
Och inga glada skratt. Och ingen rosrabatt. 

Nu är det långt till ljuset,
nu är det långt till vår.
Det snöar omkring huset
och gömmer alla spår.
Och köld och mörker rår. 

Och mannen som här bodde
har bommat till och gått.
Han trodde att han trodde
att han någonting förstått.
Men allt var drömmar blott.

Stefan Demert

DET ÄR FÖR STORT

DET ÄR FÖR STORT

Det är för stort, säger någon.

Jag  vill dra mig ur.

Jag vill sätta mig i ett hörn,
gömma ansiktet i händerna

och låta livet rusa förbi med sitt skrammel,
sina vimplar och trasor,
gnisslande hjul och skällande hundar.

Jag orkar inte.

Men jag vill inte dö;

och när någon sedan kommer

och knackar mig på axeln
och säger: "Du ska in igen”

vill jag pressa mig igenom

hörnets 90-gradiga vinkel
genom väggen och ut

till de övriga 270 graderna

och där utifrån genomskåda
hörnets plats i helheten,
dess skenbara läge i rummet
i det osynliga huset.

Sen ska jag följa med livet igen;
skramla med metalldelarna,

vifta med min vimpel
och skälla med hundarna.

Stefan Demert

DJURVÄNNEN

DJURVÄNNEN 

Hunden i koppel och katten i band.
Fisk i akvariet och fågel i bur.
Hamster och marsvin i låda med sand.
Jag tycker så otroligt mycket om djur. 

Myggor och bromsar de fylkas kring mig,
broderligt delar vi moder natur;
dom ger mig bulor och jag ger dem spray 

– jag tycker så otroligt mycket om djur. 

Sniglar och hummer och sjötungsfilé
en stek från en välhängd och välmatad tjur.
Skogarnas konung med vinbärsgelé.
Jag tycker så otroligt mycket om djur. 

Kommen! - till fjäders, till fjälls och till skinns:
apor, kondorer, maneter och gnur!
Ge mig en pölsa på alla som finns! 

Jag tycker så otroligt mycket om djur!

Stefan Demert

DONATOREN

DONATOREN 

Skär mig i möra och smala segment
och lägg alltihop i en låda.
Ställ den i skogen med locket på glänt
och låt sen naturen få råda.

Kom och ta för er, båd' stora och små,
även som rå är jag läcker.
Den sista måltiden bjuder jag på.
Ta för er så länge jag räcker!

Och blir några benbitar över, 
begrav dem bland blommande klöver.

Stefan Demert

DÅDDRÖMMAREN

DÅDDRÖMMAREN 

Sitta och sortera papper
är väl ingenting för den
som vill vara stark och tapper
och ett ideal bland män. 

Som vill gripa närmsta bössa
och gå modigt mot ett mål,
och få byta ut sin mössa
mot en riktig hjälm av stål. 

Men där brukar drömmen sluta,
och jag får, för egen del,
vara nöjd med att få skjuta
monster i mitt data-spel. 

Stefan Demert