FABEL

Arton sparvar dansade i ring.

En trana landade intill och frågade:

Får jag bli trana

i sparvdansen?

Visst! ropade sparvarna. Kom med!

Och tranan blundade

och dansade
och svängde sig

och klev och dansade
och skuttade
och dansade.

O känn hur dansen förenar oss!
trumpetade hon mot skyn.

Men det hörde inte alla de ihjältrampade små liven.

Stefan Demert

FICKORNA

Det finns fickor i tiden
där trauman ännu pågår. 
Som bland skyttegravarna 
under det första kriget.

Där går längesedan döda
runt i en mardröm
av skräckfyllda bilder
utan att hitta ut.

Panikslagna upplever de
att tiden rullar samma film
framför deras ögon

gång på gång,

och de återupplever hela tiden
sin egen död
och rädslan innan den.

Bland de vita korsen
och vallmon över vallarna
pågår kriget än.

Just nu, när vi sitter här,
letar döda soldater
efter sina försvunna kroppar
i fickor av tid.

Stefan Demert

FILMEN

Vi befinner oss i

en lång Disney-film
som bara rullar på.

Sen tidernas begynnelse.

Då Askungens gudmor drog i gång Big Bang
med sitt trollspö och ont och gott rördes ihop
till en risgrynsgröt som sönderdelad

– med ljusets alla upptänkliga hastigheter -
spreds i kosmos.

Sen dess har allt bara blivit värre:
ankorna är elakare,
Pinocchio-näsorna växer

och Törnrosa har somnat om.

Det är bara gamle Walter som ler

i sin kolsyresnö
medveten om att han kommer att
överleva hela skapelsen.

Och inte så långt man ser

– en enda korkek, eller blomma.

Och var i hela gröten
är mandeln gömd.

Stefan Demert

FILOSOFEN

Filosofen bet sig själv i svansen
och rullade oåtkomlig genom byn

medan bydåren med hängande armar
och öppen mun följde hans lopp.

Lanthandlarn´s trapp
var beväxt med grön mossa.

Korna betade
under äppelträden.

Bondens stövlar smackade

i gårdsplanens lera.

Hönsen pickade sekunder
små som frön.

En fluga sov i luggen
mellan hästens öron.

Gud hade ännu inte öppnat
sitt andra öga.

En ödla satt stilla

på väggen till jordkällaren

i nässlors skugga.

Väl framme i staden borstade filosofen
bydammet av sig

rättade till formaliteterna
och steg in

på Rotary-festen

Gud öppnade sitt andra öga
och stirrade förvånad ut
genom ödlan.

Stefan Demert

FJÄRILARNA

Fjärilarna

– i tidens gryning –

samlades för

att bland sig fördela

alla sommarens dagar
och var blomsteräng.

En gåva till oss är

den dans de utför

– så att vi känner lättnad.

Fjärilarna:

Påfågelöga.

Guldvingeblänk
liksom Sorgmanteldans

alla sommarens dagar
över gröna gräs.

En fägnad för oss är

den tid de är här
för att le
mot vårt öga.

Stefan Demert

FJÄRILSMANNEN

Jag dansade i skogen.

Jag var en fjärilsman.

            Jag var så lätt och luftig
            att jag ibland försvann.

Jag var en plötslig gnista
som levde en sekund.

            Och det var helt tillräckligt
            med denna korta stund.

Ty den var fylld av världen
och världen fylld av den

            - och det fanns ingen framtid
             och inget ”länge sen”.

Jag steg mot trädens kronor.
Jag sjönk mot rot och strå.

            Jag dansade i glitter
            och skuggor djupa blå.

Jag dansade en levnad
med lätt och luftig själ.

            Och ingen tog emot mig
            och ingen sa ”farväl”.

Ty önskan eller saknad
var bara två små ord

            som människorna levt med
            så länge på vår jord.

Min levnad var en aning
- som den som göms i frö.

            Men jag var också bladet
            som snart ska till att dö.

Jag dansade bland träden,
bland blänk och återglans.
            Jag dansar än i skogen.
            Men någon annanstans.

Stefan Demert