JORDGUBBSTÅRTAN
Han trodde livet var en tårta. Han trodde allt var
jordgubbsrött.
Det var hans egen ettårsdag och allting syntes sockersött.
Han var sin mammas lilla gubbe, han var sin faders stolta hopp;
och det fanns en stor förväntan inför sonens levnadslopp.
Han hade mössan full av längtan, men han hade glömt
att skaffa skor,
och man måste kunna koden till den portgång där man bor.
Likväl så tog han sin examen, men fast han nu var stora karl´n
så gick han vilse i kvarteret som ett storögt litet barn.
När han var mitt i mänskomängden och kände
skruvarna dras åt
kunde han sakna vattenpölen där han lekte med sin båt.
Han bet i många sura äpplen men ganska sällan i choklad,
och fick gråta innan kvällen om han varit alltför glad.
Han fick ett vapen utav staten och han blev
uppställd i ett led.
Där fick han lära sig att dräpa för att bibehålla fred.
Det var med stigande förvåning som han tog del av allt omkring.
Han blev allt tystare med åren, och snart begrep han ingenting.
Han hade hört att livets mening var karriär och
kapital.
Men när han skulle gå i båten så var spången alltför smal.
Han hade lärt att inte störa och vara artig i sitt sinn´
men han höll upp så många dörrar att han aldrig själv kom in.
Han trodde allting hölls på avstånd med såväl
själv- som fjärrkontroll
Men han blev varse snart att livet trängde på från alla håll.
Han trodde kvinnan var en ängel. Han trodde kärleken var allt.
Men när det brann som bäst i spisen så var rummet ändå kallt.
När han som pojke låg i gräset och såg en himmel
utan slut,
kunde han färdas med sin tanke utan gräns oändligt ut.
Då fanns förundran och förväntan, och framför låg ett äventyr.
Men det kom käppar in i hjulet och hans vagn gick över styr.
Han hade mössan full av längtan, men han hade glömt
att köpa svärd.
Och man måste kunna koden in till människornas värld.
Han hade klöverblom i hjärtat. Kärleksfull var ögats glans.
Men det gick frost i jordgubbslandet, och glädjen frös ihjäl nånstans.
Det var en värld av dubbla budskap, av reprimander
och beröm.
Fast hans föräldrar gick ur tiden var han låst av deras dröm.
Dom satte Luther på hans axlar, dom sådde Jante i hans själ.
Och efterhand blev han förvandlad till en rädd och kuvad träl.
Han kanske verkar rätt patetisk, och han kan tyckas
rätt banal,
men han föds runt om i världen varje dag i tusental.
Ja, han kan verka rätt patetisk och han kan tyckas rätt banal,
men han föds runt om i världen varje dag i tusental.
Stefan Demert
