HYRESGÄSTERNA
Dagarnas
vågor och nätternas skum.
Vindarna
bläddra bland bladen.
Mänskorna
lever i åtskilda rum
i den förkolnade
staden.
Likväl så
vandrar det - nu liksom förr -
änglar bland
alla betryckta.
De knackar försiktigt
på dörr efter dörr
och ber att få
lämna en lykta.
Men inte ens
änglar förmår ta sig in
där
sjudubbla lås utestänger
och dobermann morrar ett tydligt försvinn!
Och ögat i
titthålet blänger.
Likväl så
går - som det alltid har gjort -
det änglar
omkring ibland husen.
De bankar
försiktigt på port efter port
och svänger dom
brinnande ljusen.
Men
människan släcker sitt lyse och ser
dit ner
genom grå persienner.
Hon har
vistats så länge i fruktans kvarter
att misstron
och hon blivit vänner.
Hon söker -
och vänder på sten efter sten -
en sanning
bland falskhet och sägen
likväl så
hänger - på närmaste gren -
den lykta
hon tappat längs vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar