VAD SKA JAG GÖRA
Vad ska jag
göra i detta kött?
Vad ska jag göra med dem jag mött?
Vad ska jag
göra med dem jag ska möta?
Hur ska jag handla? Hur ska jag sköta
allting som läggs i min väg och min hand?
Vad kan jag lära om bjälke och grand
när jag inte
ser vilka mönster som bildas,
när alltmer jag mister min invanda syn
och allt mindre fattar och allt mer förvildas
och inte ser tecknen i marken och skyn.
Hur ska jag
tala när orden känns frätta,
när språket förlorat sin magiska kraft
och ej längre har vad det en gång har haft.
Vad ska jag säga? Vad ska jag berätta?
– bladen är
borta från stjälkar och skaft.
Öknen är öken, och stäppen är stäpp.
Frön blåser
in över berg av granit.
Stilla och tyst hänger pendel och kläpp.
Allt faller sönder - bit efter bit.
Borta är
vägen som förde mig hit.
Utbränd är lampan som fanns i mitt tak.
Isen är sluten, inte en vak.
Skogen är
kolsvart, inte en eld.
Månen är
sårig och varig och svälld
och gulnar och gror som en sprickfärdig böld.
Solens corona är frostig av köld.
Jag har inte
förstått att jag blivit förledd;
krok efter krok har man fått mig att svälja,
skolandets väg har man fått mig
att välja
– men
allting jag vet är en lillfinger bredd.
Om den har jag ingenting alls att förtälja.
Krok efter
krok har man smyckat med agn
och lockat mig med i den gyllene vagn
som dras av en halvblind och haltande häst
och körs av de kloka och dem som vet
bäst.
Men allting
var intet; det heta var kallt,
det onda var gott, och det söta var salt
– gemenskap
var grunden i intet och allt.
Vi pinar
varandra med norm och förbud.
Vi stängs
från varandra av pansar och hud.
Vi hindrar varandra att mötas i gud.
Lagt i ruin
är det hus där jag bott;
tavlorna ligger bland tegel och flis,
glassplittret går ej att skilja från is.
Allting var tvärtom mot allting vi trott.
Ur stillhet och
trygghet har ingenting grott,
men insikten växer ur prövning och pärs.
Allt är en
hägring, en lögnaktig vers
som lockar med palmer och gäckande ord
tills vi förmår skilja på ande och jord.
Så vad ska
jag göra i detta kött?
Vad ska jag göra med dem jag mött?
Hur ska jag läsa i denna lag,
och vad ska
jag säga guds långa dag
- när vinden i träden vet mera än jag.
Stefan Demert
