VAD SKA JAG GÖRA

Vad ska jag göra i detta kött?
Vad ska jag göra med dem jag mött?

Vad ska jag göra med dem jag ska möta?
Hur ska jag handla? Hur ska jag sköta
allting som läggs i min väg och min hand?
Vad kan jag lära om bjälke och grand

när jag inte ser vilka mönster som bildas,
när alltmer jag mister min invanda syn
och allt mindre fattar och allt mer förvildas
och inte ser tecknen i marken och skyn.

Hur ska jag tala när orden känns frätta,
när språket förlorat sin magiska kraft
och ej längre har vad det en gång har haft.
Vad ska jag säga? Vad ska jag berätta?

– bladen är borta från stjälkar och skaft.
Öknen är öken, och stäppen är stäpp.

Frön blåser in över berg av granit.
Stilla och tyst hänger pendel och kläpp.
Allt faller sönder - bit efter bit.

Borta är vägen som förde mig hit.
Utbränd är lampan som fanns i mitt tak.
Isen är sluten, inte en vak.

Skogen är kolsvart, inte en eld.

Månen är sårig och varig och svälld
och gulnar och gror som en sprickfärdig böld.
Solens corona är frostig av köld.

Jag har inte förstått att jag blivit förledd;
krok efter krok har man fått mig att svälja,
skolandets väg har man fått mig att välja

– men allting jag vet är en lillfinger bredd.
Om den har jag ingenting alls att förtälja.

Krok efter krok har man smyckat med agn
och lockat mig med i den gyllene vagn
som dras av en halvblind och haltande häst
och körs av de kloka och dem som vet bäst.

Men allting var intet; det heta var kallt,
det onda var gott, och det söta var salt

– gemenskap var grunden i intet och allt.

Vi pinar varandra med norm och förbud.

Vi stängs från varandra av pansar och hud.
Vi hindrar varandra att mötas i gud.

Lagt i ruin är det hus där jag bott;
tavlorna ligger bland tegel och flis,
glassplittret går ej att skilja från is.
Allting var tvärtom mot allting vi trott.

Ur stillhet och trygghet har ingenting grott,
men insikten växer ur prövning och pärs.

Allt är en hägring, en lögnaktig vers
som lockar med palmer och gäckande ord
tills vi förmår skilja på ande och jord.

Så vad ska jag göra i detta kött?
Vad ska jag göra med dem jag mött?
Hur ska jag läsa i denna lag,

och vad ska jag säga guds långa dag
- när vinden i träden vet mera än jag.

Stefan Demert