tisdag 6 oktober 2020

26. KANSKE EN JULSÅNG

 

KANSKE EN JULSÅNG
 

Kärlekens handling och kärlekens ord

blev omåttlighet på ett dignande bord,

med njutning för öga och mage.

Men mitt i all jakt efter föda och ting

- något förvånad - går Kristus omkring

i mängden med uppslagen krage.

 

Det virvlar av yrsnö kring människans själ;

kärlekens tanke om medbroderns väl

har fått sig en törn så den glappar.

Det budskap han gav oss, distinkt och konkret,

har vi förvandlat till pepparkakssmet

och sprängfyllda säckar med klappar.

 

Spänningen stegras från första advent.

Ögonen tindrar på var konsument,

och Marknaden nickar och myser.

Sillen är inlagd och stjärnan är tänd

- men hopkrupen sover en man i en gränd

där inga adventsstjärnor lyser.

 

Varje artist som nå'n självaktning har

lagom till jul har sin jul-CD klar

med sånger som upprepas åter.

Bland alla toner och tangel och ting

med "White Christmas-Bing" och allt

bjällerklangpling

hör man hur änglarna gråter.

 

"Strålande jul" blev till prålande jul,

en svålande, skrålande, skålande jul

- det finns inga rim kvar att rimma.

Trött ligger tomten och håller sin mask.

Räven som raskat är långt ifrån rask

när juldagens morgon ses glimma.

 

Vardagen kommer som vardagen gör.

Sångerna tystnar och julfriden dör

och ingen har glitter i håret

Men om vi mäter med helt andra mått

vad som är äkta och vad som är smått

kan det bli jul hela året.


Stefan Demert

27. MÖTET MED KARON

 

MÖTET MED KARON                                                      
Stefan Demert skrev denna på en gubbsegling med vännerna

Trött på levnad och mig själv

gick jag ner till Karons älv

för att invänta hans välbekanta slup.

När han sedan lade till

tog han fram en burk med sill

och han frågade: ”Säg, vill du ha en sup?”

”Över älvens mörka vatten

har jag färdats hela natten.

Jag är slut och det är dags att ta en paus.

Sätt dig här och öppna burken.

Jag ska leta under durken

om jag hittar några användbara glas.”

Ja, där satt vi i hans båt.

Långt i fjärran hördes gråt

-  eller var det kanske bara fågelsång?

”Skål för livet!” Karon sa,

”Bättre kan det inte va´.

Ta en sillbit till, för fan, och håll i gång!” 

Jag minns en del som sades.

”Har´u var´t nån gång i Hades?”       

sa han flinande, och sen: ”Vad tycks om Styx?”

Sluddrade att han var sliten.

Roddarlönen var för liten.

Sill och brännvin det var nu hans enda lyx.

”Men det finns en hemlighet. 
Nästan bara jag som vet,

sa han tyst och höll för munnen med sin hand,

”Ni är blåsta allihop. Det finns ingen dödens grop.

Det är samma rövarliv på nästa strand. Ja, på alla andra stränder. 

Längs ett liv finns tusen länder. Vems idé det är? – ja, inte är det min.

Du får ursäkta, nu ska jag knoppa in.” 

Karon sov i famnen min.

Våran båt drev våg för vind.

Någonstans steg nya groddar upp ur askan.

Trött var Karon, trött var jag.

Gryning förelöpte dag,

och den blänkte i den tomma brännvinsflaskan.

Stefan Demert

28. BERITS BLUESVALS


BERITS BLUESVALS

Jag längtar efter min längtan

och känner ett hjärtesting.

Jag längtar efter min saknad

nu saknar jag ingenting.

För nu är det fullt i kylen

och frysen är kall och stor.

Det har vi längtat fram till

vi som i huset bor.

 

Å våra vänner säger

vi har det så fint och rart.

Men själv kan jag sakna tiden

då ingenting än var klart.

Då allt var en enda röra

och allt var i obalans.

Då livet var fyllt av oro

och pengarna inte fanns.

 

Nu har vi hus och trädgård

och våra barn mår bra.

Allting har blivit vanor

samma varenda dag.

Vi sparar i aktiefonder

så tryggheten ska bestå

men längtan är helt försvunnen

och tiden har slutat gå.

 

Jag längtar efter min längtan

och öppnar en flaska vin

och tittar med tomma ögon

in i min diskmaskin.

Där står hela finservisen

med gafflar och kniv vid kniv.

Det finns ingenting som fattas

nu saknas det bara liv.


Stefan Demert

29. ÅTERKOMSTEN

 

ÅTERKOMSTEN


Du måste in till sorgen och förbi den. 
Då väntar en förlossning utan smärta.
Du måste nå till andra sidan tiden. 
Du måste bortom sorgen i ditt hjärta.

Lägg undan dina redskap och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Två barn gick ut att undersöka världen. 
För varje steg så växte hemlösheten.
De letade bland rosorna och svärden 
ett hem på den allt mörkare planeten.

Lägg undan alla tunga tankar, hör min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Du måste bortom sorgen som du vårdar. 
Du måste gå - och lämna alla andra,
och lämna bakom utmarker och gårdar. 
Och ingen vet hur länge du får vandra.

Men lägg undan all din oro och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Förvänta inga ljudande basuner 
och leverop som skallar över taken.
Förvänta inga troner och tribuner 
men gläds åt att du äntligen blev vaken.

Låt ro och stillhet råda och förnim min tysta sång 
som blandar sig med asparna och vinden.
Jag väntar i den lustgård som du lämnade en gång, 
och det står ordet -välkommen- på grinden.

Stefan Demert 


30. YTTERÖARNA

 

YTTERÖARNA

När det är slut på tuggorna
av livets hårda bröd
Då går man in bland skuggorna
och hälsas av sin död.

Då kliver man ur träskorna
dem kan man ej ha kvar
och ställer från sig väskorna
med allting som man bar.

Sen står man där i salarna
och ser sig runt omkring
Nu finns ej jordedalarna
och ej Saturnus ring.

Nu finns ej Ytteröarna
där styvmorsblommor står
och inte sommarsjöarna
där små små båtar går.

Här sjunger inte lindarna
av humlor och av bin
här fläktar inte vindarna
helt lätt i en gardin.

Man lägger undan sinnena
dem gäller inte här
och man blir ett med minnena
och varelsen man är.                              

Nu finns ej Ytteröarna         
där styvmorsblommor står
och inte sommarsjöarna   
där små små båtar går.

Här sjunger inte lindarna  
av humlor och av bin
här fläktar inte vindarna   
helt lätt i en gardin.

Stefan Demert