VI

 

VI

Vi för draperier åt sidan
och söker med lyktor och bloss, 
och som spår yr igen efter skidan 
yr tiden igen bakom oss.

Vi är sådd. Vi är grönskande gröda.
Vi är mälden som går genom kvarn.
Vi är gårdagens levande döda 
och framtidens ofödda barn.

Vi är flera än himmelens stjärnor. 
När vi en gång har glömt våra namn 
ska vi lysa som starka lanternor 
på den båt som ska föras i hamn.

Vi är sådd. Vi är grönskande gröda.
Vi är mälden som går genom kvarn.
Vi är gårdagens levande döda 
och framtidens ofödda barn.

Stefan Demert

VID KÖKSBORDET

 VID KÖKSBORDET

Kan inte besluta mig för
om mitt huvud vilar bäst
i den högra eller vänstra
handen.

Från koppen på bordet
till min kropp
har nu teet
gjort sin resa.

Men även jag
är bara en anhalt
på dess väg.

Så kan nypon färdas.

Det är tråkigt
med klockor
som tickar högt.

Gör en bara påmind
om att ingenting blir gjort. 

Om någon såg mig nu
skulle jag få en varning
för passivitet.

Just nu
är jag en parasit
i välfärdsbuken.

Alla mina arbetsdon ligger stilla:
pennor och böcker. Skrivpapper.
Det är bara en liten penna som är vaken.

Stefan Demert

VID NÄRMARE GRANSKNING

 

VID NÄRMARE GRANSKNING

En sak jag skulle vilja lära mig
är att kapa. Klä av.
Ta bort det onödiga. 
Frilägga det värdefulla.
Vaska fram guldet.
Men också i guldet se 
var det dyrbaraste finns.
Det kan vara ett mycket litet korn.
Mindre än de andra. 
Men med större lyskraft. 
Kanske ett korn 
som vid närmare granskning  
inte ens  
är av guld.

Stefan Demert

VÅRT DAGLIGA BRÖD

VÅRT DAGLIGA BRÖD

I Swaziland i fängelse 
satt han isolerad
i nio månader 
(som ett foster)
Bad om verktyg, papper penna
- något - 
att skapa med
För att inte bli tokig

Förnekades allt
ty däri låg straffet 

Gömde till sist
varje dagsranson bröd,  
spottade i det 
och formade det, knådade det 
till en figur: en man, ett barn
En vän

Lät naglarna växa
för att få verktyg 
att mejsla ut anletsdragen med

När hungern blev för svår 
åt han upp vännen
"Barbariskt kanske", sade han
Men vad gör man inte

Skulpterade ny vän av nytt bröd
Så förenade han brödets
två stora betydelser:
den för köttet
och den för anden

Stefan Demert

 

VÄGVAL

 

VÄGVAL

På min vandring
kom jag fram till ett vägskäl. 

På en stolpe satt två skyltar.

Den ena skylten sade: DÄRÅT
Den andra pekade: DITÅT

Jag satte mig ner och funderade
om jag skulle gå
DÄRÅT eller DITÅT…

Till slut valde jag att gå DITÅT.

Och det har jag aldrig ångrat.

Stefan Demert

VÄVEN

 

VÄVEN 

Det finns en väv.
Nornorna väver den.
I den kommer ingen tråd 
att saknas.

Dess helhet består 
av det rätta antalet trådar.

Detta antal finns redan 
och till det
kan inget läggas
eller dras ifrån.

Stark och väldig är väven.
Sinnrik är trådarnas sammanflätning.
En konungs mantel är den.
En tiggares trasor.
En drottnings slöja.
Ett böljande sorgflor, 
men också en vindfylld 
segelduk.

Nornornas väv är allt detta.
Och mångdubbelt mer.

Till varje barn som föds 
kommer en norna.
Hon smyger försiktigt in 
under barnets ögonlock.
Och medan sköterskan räknar 
barnets fingrar och tår
så räknar nornan 
barnets dagar.

Så fäster hon 
en osynlig tråd
i barnets hjärta, 
och dess andra ände 
fäster hon i väven 
på dess bestämda plats.

Och som spindeln rör sig 
uppför tråden 
färdas varje människa 
mot sitt hem i väven.

Och när allt är samlat i den 
väver nornorna en ny 
för nästa stora resa.

Stefan Demert

ÄDELSTENEN

ÄDELSTENEN

Hur ska någon få se din ädelsten
om du inte visar den?
Hur ska någon kunna häpna över 
dess glimrande skönhet om du gömmer den?

Du är en förvaltare, men mer än en sådan 
är du en budbärare.
Om du inte lämnar fram ditt brev 
får ingen läsa det.

Bortse från mörkret i människorna
- det är en skuggvärld.
Se det ljusa i henne, 
det är hennes sanna sken.

Hur ska de kunna beröras av din vidsträckta kärlek
om du inte ger den möjligheten att rasera 
det skal som omsluter dig?

Det är dags.
Det är här och nu och ingen annanstans.
Det är i gryningen,
i den allra första tunna strimman 
av dag och försoning.
Långt borta hörs en morgonfågel.
Det är dig den vill väcka.
Morgonstjärnan niger och försvinner 
och lämnar över till solen.

Axla din mantel.
Sömmad av förtröstan 
med den goda viljans helande kraft. 
Sätt kronan på ditt huvud.
Axla din mantel - du konung bland konungar.
Du drottning bland drottningar.

Stefan Demert

ÄPPELDOFT

 

ÄPPELDOFT

På bordet 
en skål äpplen. 
Trinda och blanka 
som kerubkinder.

Och en svag 
rund doft i rummet.

Vi känner den, bordet 
de sex stolarna och jag.

Men flugorna 
märker ingenting.
De stångar vidare
mot fönsterrutan, 
ilskna över 
att inte förstå 
vad glas är. 
Vad det är
som hårt och osynligt 
åtskiljer dem 
och trädgården utanför.

Stefan Demert