JAG VILLE VARA

JAG VILLE VARA

Jag ville vara en gammal tant som satt och vicka på stolen,
men också vara en guvernant med fina pressveck på kjolen.
Jag ville vara en medelpunkt, en mycket uppskattad kvinna

som aldrig någonsin tog det lugnt för att hon jämt ville hinna,
men ändå hade ett inre lugn. Och med kanelbullar i sin ugn.

Jag ville vara en liten tjej som såg det goda i alla,
som såg det bästa i dej och mej och kunde tina dom kalla.

Men också änka, en smått disträ, som hade tre, fyra katter
och som ibland lade sig på knä vid sina blomsterrabatter.

Det var min önskan - men den försvann,
och jag är bara en vanlig man.

Stefan Demert

JAG ORKAR INTE

JAG ORKAR INTE

 

Det är för stort säger någon.
Jag vill dra mig ur.
Jag vill sätta mig i ett hörn,
gömma ansiktet i händerna
och låta livet rusa förbi
– med sitt skrammel, sina vimplar och trasor,
gnisslande hjul och skällande hundar.
Jag orkar inte. Men jag vill inte dö.
– och när någon sedan kommer
och knackar mig på axeln
och säger: ”Du ska in igen”
vill jag pressa mig igenom hörnets
90-gradiga vinkel genom väggen
och ut till de övriga 270 graderna
och där utifrån genomskåda
hörnets plats i helheten,
dess skenbara läge i rummet
i det osynliga huset.

Sen ska jag följa med livet igen;
skramla med metalldelarna,
vifta med min vimpel
och skälla med hundarna.

Stefan Demert

JANNE MUNTERS ENSAMMA VISA

JANNE MUNTERS ENSAMMA VISA

Det är så tyst där jag sitter
Det hörs inget fågelkvitter
och inga små jäntors fnitter
Vill ingen höra min visa?

Din skönhet, min jord, vill jag prisa
så länge jag andas här

Ve, solen har blivit stulen
Ty, molnen har gjort besök
och himlen är ful och mulen
Blott dis och rök

Det är så tyst där jag sitter
Man kunde bli sur och bitter
men sådant jag inte gitter

Om ingen visan vill höra

så ska jag förstås inte störa

Då sjunger jag för mig själv

Ty, alldeles nyss kom solen
och borta är dis och rök
Och alldeles nyss så gol en
glad västergök

Stefan Demert

JULKLAPPSRESAN

JULKLAPPSRESAN

Låtom oss släppa det vi har för hand:

Snart stundar den årliga julklappsfinalen.

Vi far till Paris! Ja, vi lämnar vårt land
och julhandlar klappar med Månadsjournalen!

Lämna fabriken gå ur din kiosk!

Stå inte och häng vid de löpande banden!

Jultiden varar ju ända till påsk
och ger dig en chans att bli givmild i anden.

Vad har väl Konsum och Ica, Favör
mot franska kastruller och kjolar och korvar
köpta vid Seine eller vid Sacré-Coeur
till moster Amalia och till morbror Orvar.

Nu mot Paris! Ta dig ledigt min vän!
Strunta i mjölkpris och löneklyftskvalen.

Låt oss bli handlingens kvinnor och män

och julhandla klappar med Månadsjournalen.

Stefan Demert

JULMÅNAD I MELLANSVERIGE

JULMÅNAD I MELLANSVERIGE

(fritt efter Viktor Rydberg)

Midvinternattens köld är väck. Duggregn och dimma dryper.

Mörkertiden är seg som knäck. Bilar och klockor kryper.

Gamla män ifrån många land mottar pris ur vår konungs hand.

– och för den kända riten tackar vi dynamiten.

Storvaruhusets juldekor speglas i barnets öga.

Säljrekordet ska slås i år, oddsen är jättehöga.

Årets julklapp är dataspel, helst av alla ett hata-spel
där man kan fälla bomber på grottor och katakomber.

Snön som lyser så ren och vit är ingen himmelsk gåva.

Bara bomull och frigolit - mer kan man inte lova.

Däremot - på var julbordskrog - erbjuds gästerna mer än nog.

Fast sillen står sjuk i fjärden, håglös av bottenvärden.

Månen vandrar sin tysta ban' högt över allmänheten.

Tomten vaggar omkring på stan och blåser i papptrumpeten.

Mitt i glammet på Sergels torg letar nån i en papperskorg:

Rudolf med röda mulen fyller en säck till julen.

Biologen är tidens präst. Ängeln tas ner från grenen.
Biologen, som vet allt bäst, knäfaller inför genen.

Mamsell stamcell, vårt ursprungs mor, läggs på altaret, fet och stor.

Korset har bytts i salen mot DNA-spiralen.

Grå december och tomtebloss. Stjärnorna gnistra och glimma.

Men de syns inte här hos oss, här råder dis och dimma.

Och jag inser i denna dag: krubbans åsna, det är nog jag,
som hänger mitt gamla glitter på grenen där ängeln sitter.

Stefan Demert