JAG ORKAR INTE

JAG ORKAR INTE

 

Det är för stort säger någon.
Jag vill dra mig ur.
Jag vill sätta mig i ett hörn,
gömma ansiktet i händerna
och låta livet rusa förbi
– med sitt skrammel, sina vimplar och trasor,
gnisslande hjul och skällande hundar.
Jag orkar inte. Men jag vill inte dö.
– och när någon sedan kommer
och knackar mig på axeln
och säger: ”Du ska in igen”
vill jag pressa mig igenom hörnets
90-gradiga vinkel genom väggen
och ut till de övriga 270 graderna
och där utifrån genomskåda
hörnets plats i helheten,
dess skenbara läge i rummet
i det osynliga huset.

Sen ska jag följa med livet igen;
skramla med metalldelarna,
vifta med min vimpel
och skälla med hundarna.

Stefan Demert