DEN LYCKLIGA ÅSNAN

DEN LYCKLIGA ÅSNAN

Säg, var är början och var är slutet 

på detta ömkliga äventyr?

Man traskar på lika oförtrutet
som var man offer för nån dressyr.
Det är som vore man styrd av tömmar
d år man gå r fram på sin åsnele d.

Den enda moroten är de drömmar
som man kan smycka sin vandring med.

Man går med skygglappar, man är selad,
man drar en vagn som man inte ser.

Det känns som vore man sönderdelad
och liksom åtskild från något mer.
Det är som själva den trånga synen
gör att man traskar i samma spår.
Man ser ej längre än ögonbrynen
och knappast fötterna där man går.

Det är som vore det nån längs leden
som går bredvid som en skugg-gestalt;
och man kan ana men inte se den

- om man ej mäktar att göra halt.

Men kan man stanna och vara stilla

och se sig runt på den plats man står,
så ska man se att allt var en villa
och att man gått i ett cirkelspår.

Då spricker seldon av gammalt läder
och alla skygglappar faller av.

Och vagnen blir blott en hög av bräder

– och därmed upplöses tvång och krav.
Allt det som kroknat och varit fruset
det rätas ut och det tinar opp.

Och skuggestalten var själva ljuset,
som nu tar boning uti ens kropp.

Och ingen morot och ingen piska
ska driva på en att ta poäng.

Ini sig själv hör man någon viska:
"Du är en åsna på livets äng!"

Och likt en drucken bland gräs man vacklar,
och bland bedövande blomsterdoft
tar man ett hopp över sina skacklar,
- en lycklig ande i lyckligt stoft.

Stefan Demert,  Långfredagsnatt 1992

DEN MODERNA EREMITEN

DEN MODERNA EREMITEN

Kryper bladlusen på dillen? Har den inte bättre vett?!

Lugna dig, slå inte till'en med ett tungt och läskigt spett.

Har du baggar fått i blasten, kryper flugorna på dig?

Jaga inte dem med kvasten, det finns antiinsektsspray.

Det finns medel ifrån USA redan provade i krig,
som den som hallon vill avlusa bör se till att skaffa sig.

Minsta kräk i kärr och syra hickar och går ned spagat
och blir mycket huvudyra utav dessa preparat.

Hörs från taket ner till grunden råttor knapra på ditt hus,

bör du genast på sekunden införskaffa Anti-mus.

Fågelmedlet Antiflax gör att din trädgård hålles fri

ifrån kråkors skrän-och kraxkör, finkars pip och måsars skri.

Vill du huset ditt tillbygge och få plats för slikt bestyr:
gör ditt eget kala hygge med napalm och hormoslyr.

Kommer grannarna för nära, vill de bjuda på kalas?

De ska aldrig mer besvära, om du sprutar senapsgas.

Offra gärna någon sedel, för det kan det vara värt;
låt ett väldigt moln av medel skydda allt som är dig kärt.

Spraya, spruta, kring din villa, dumpa skit i sjö och älv,

så att allt blir tyst och stilla, och du får va' för dig själv.

Stefan Demert

DEN MODERNA MÄNNISKANS EFTERMÄLE

DEN MODERNA MÄNNISKANS EFTERMÄLE

Kärleken dör.

Omtanken dör.

Toleransen dör.

Leoparderna dör.

Valarna dör.

Skördarna dör.

Vattnet dör.

Luften dör.

Jorden dör.

Berget dör.

Skogen dör.

Örnarna dör.

Vilka ska nu speja, och

tyda landskapet åt oss?

”Fä dör, fränder dör;
ett vet jag som aldrig dör; 
dom över död man.”

Stefan Demert

DEN MYSTISKA PORTFÖLJEN

DEN MYSTISKA PORTFÖLJEN

Jag mötte en underlig man.

Han pekade på sin portfölj och sa;
Här i har jag en tidsinställd bomb.

Den har redan briserat, men tryckvågen
har ännu inte nått portföljens insida;
när så sker, när explosionen är ett faktum,
kommer landet att delas

i två läger: A och B.

A står för det etablerade

och B för det som ska etableras.

Förlåt, sa jag, vad innehåller bomben?

– Ingenting, sa han och log.

Ingenting.

Stefan Demert

DEN NEDSÖVDES SÅNG

DEN NEDSÖVDES SÅNG

Man talade till oss om välfärd, om standard och livskvalitet.
Vi frälstes av löften och termer och föll i vår aningslöshet.
Man visade oss på dom rika och viskade: Det kan bli du!

Vi svalde den maskdolda kroken, och just där, där sitter vi nu.

Där slingrar vi fram våra dagar, ty hullingen håller oss fast.
Vi dansar i änden på linan i böjliga bukter och kast.

Ty vi har ett avtal med staten att staten ska ge garanti
att trygghet och välgång och lycka ständigt och jämt står oss bi.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,

sa Julius Caesar enligt gamle Shakespeare,
och här och nu den raden återblänker.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,
som lever nöjda och som inte klagar,
som inte frågar och som sällan tänker.

Man säljer en lögn till oss alla, och vi håller lögnen vid liv. 

Med skygglappar går vi och håller vår handelsbalans på en kniv.
Ty granarna gulnar vid vägen, och brunnarnas vatten är rött,
och blytunga moln över jorden förföljer allt levande kött.

Befolkningen sövs med materia, med bidrag och lönepåslag.

Av Folkhemmet blev en container - där sitter vi fast du och jag.
Vi drunknar i allt vi har skapat. Idéerna lyfte och for.

Och Jorden har skärsår och bölder efter folket som Jorden bebor.

Jag vill se feta människor omkring mig,
som sover gott och inte smider ränker,

sa Julius Caesar enligt gamle Shakespeare,
och här och nu den raden återblänker.

Men det bor en Brutus i oss allihopa,
som genomskådat kejsarens motiv,

som ser förödelsen i maktens fotspår
och ser respektlösheten inför liv

– och under manteln döljer han en kniv!

Stefan Demert