EN VACKER DAG
En vacker dag jag på vandring drog;
och över mig susade gran och fur:
Det är kyrkans skog! Det är kyrkans skog!
Ah, det är därför det heter Guds fria natur.
– Se kyrkan där, vilken prakt den har.
– Det är för att du ska förstå vilken makt den har.
– Men jag som trodde att just Guds hus
var en enskild kammare och ett ljus.
– Du kan inte uttala Herren Guds namn på det sätt som en präst förmår.
Det måste ske genom ombudsman, en som vet hur psalmerna går.
– Men all denna vördnad för kors och dråp, och synder och evig eld
och sorgliga bilder på altarskåp - vilken lag är den underställd?
– Du ska frukta den som har gett dig liv. Du ska darra inför hans ord.
Du ska skåda Honom från grodperspektiv och kräla i stoft och jord.
– Men jag känner ju, i mitt hjärtas vrå, att vi ingår ett ömt förbund,
där man inte kan avgöra vem av oss två som är människa, gud, eller hund…
... eller gräs eller lus eller liljekonvalj - ingen gräns jag för ögat ser.
Det finns inget avgrundsdjup eller svalg mellan den som hör bön eller ber.
Jag gick på vandring en vacker dag. Allt kändes så lätt och fritt.
Jag glömde kyrka och skogsbolag och lekte att allt var mitt.
Stefan Demert
